Människan har ägnat sig åt olika former av konstnärliga uttryck sedan vi levde i grottor, och idag pågår ett mer eller mindre konstant arbete för att bevara stora delar av den konstskatt som människor har skapat genom historiens gång, och som man vill ska finnas kvar för efterlevande generationer.
Betydelsen av ”restaurering” har skiftat något, med början från sent 1900-tal. Tidigare menade man med restaurering ofta att man återställer ett konstverk till ett skick som restaureraren föreställer sig vara dess originalskick. I slutet av 1900-talet började dock denna inställning att skifta allt mer mot att man skulle bevara konstverken så väl som möjligt, men utan att förstöra något av det ursprungliga materialet i kontverket (vilket man tidigare gjorde, för att det skulle se så bra ut som möjligt).
Det finns en rad olika sätt man kan restaurera och bevara konst för eftervärlden. Vilka metoder man använder beror dels på om man vill arbeta förebyggande eller om skadan redan är skedd och man vill försöka göra den ogjord så gott det går, utan att samtidigt förstöra konstverket. En typ av konst som är särskilt utsatt är till exempel statyer som står utomhus, som får utstå allt från slitage från vanligt väder och vind till surt regn som med tiden fräter sönder dem. För att skydda dessa statyer kan man täcka över dem vintertid, när risken för regn är som störst.
En annan situation då äldre konstverk lider stor risk att skadas är när de fraktas, till exempel när de ska skickas mellan olika museum för tillfälliga utställningar. Då gäller det att frakta dem på rätt sätt. Om du själv vill ha hjälp med att frakta de konstverk du har hemma på ett säkert och tryggt sätt, som dessutom inte kostar skjortan, kan du ordna billig frakt på Fraktus.se.
En annan typ av konst som ofta är föremål för olika typer av restaureringar är väggmålningar i kyrkor. Dessa kan regelbundet behöva rengöras från smuts och annat som fäster sig i färgen, vilket bland annat kan utföras genom att man försiktigt tvättar målningarna med milda kemikalier på en bomullspinne. Vikten av att genomföra liknande restaureringar och bevarande arbete på ett professionellt och försiktigt sätt blev tydlig när kyrkmålningen Ecce Homo i Borja i Spanien ”restaurerades” av en Cecilia Giménez, en välmenande men helt otränad målare. Även om konstverket inte var anmärkningsvärt till att börja med, enligt konstexperter, har det fått stor uppmärksamhet på grund av hur målningen såg ut efter restaureringen, då Jesus (som är avbildad i målningen) fått ett utseende som påminner om en apa. Målningen har nu därför fått smeknamnet ”Ecce Mono”, där ”mono” betyder ”apa” på spanska. Om en restaurering utförs av proffs kan det dock ge ett söndervittrat konstverk nytt liv.